alexandrahanninen

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja att försöka förklara.
Första gången jag hörde din röst i telefonen och mitt hjärta nästan stannade, eller första gången jag såg dig där på gatan och det skenade iväg som om det tänkte explodera. Oavsett, så kommer det inte att göra dig och mina känslor för dig rättvisa.

Varje gång jag vaknar bredvid dig är som när man var liten på julaftonsmorgon. Innan man hinner slå upp ögonen riktigt så vet man att det är en speciell dag, och det pirrar till i kroppen. När man öppnar ögonen och ser att tomtens små nissar redan varit där under natten, och man får en liten sneakpeak på vad som komma skall under dagen, är lyckan redan så stor att man är alldeles vimmelkantig. Så kommer eftermiddagen, och man öppnar det ena paketet efter det andra och för varje liten pappersbit man river bort ökar lyckoruset ytterligare. Den enda skillnaden mellan julaftonskvällen och en kväll med dig, är när man lägger sig, maxad av kärlek, lycka och trygghet, och man vet att när man vaknar nästa morgon börjar allting om igen, man behöver inte vänta ett helt år till på nästa lyckoorgasm.

Du har gjort mig till en helt ny människa. Du har fått mig att se värdet i människor, framförallt i mig själv. Jag har gjort många saker som jag tidigare aldrig reflekterat över att de varit något märkvärdiga. Saker som jag idag inte ens vågar tänka på för jag känner mig som en så fruktansvärt usel och hemsk människa. Det är din förtjänst att jag öppnat ögonen och insett vad som är viktigt. Idag gör jag och känner saker som jag tidigare aldrig ens vågat drömma om. Jag vet idag att man måste älska sig själv innan man kan öppna sig och falla handlöst för någon annan. Vilket jag har gjort. Jag har fallit handlöst för dig, Emil, och jag fortsätter falla djupare för varje dag som går. Du ger mig ett rus som inte är av denna värld, jag känner mig så pumpad med energi att det ibland blir överväldigande.
Vi kompletterar varandra på ett sätt som driver mig till vansinne, samtidigt som det gör mig bergsäker på att vi är rätt för varandra. Mina fel och brister vägs upp av din vilja och målmedvetenhet och mina styrkor bär dig genom dimmiga stunder och osäkerhet. Allt som vi gör är ett bevis på vår kärlek till varandra.

All besvikelse, svek och tårar som slösats för att hamna där vi är idag. Det har funnits stunder då jag varit på väg att ge upp, ge upp oss och den intensiva gnista som finns mellan oss. Men någonstans på vägen känns det alltid värt det, det känns som om allt svek och ljugande i slutändan är vad vi behövde. Vi behöver se att vi inte bara är bra, att vi faktiskt är sårbara och mänskliga. För som jag ser det, är vi nästintill oslagbara. Vi växer starkare varje gång och hela tiden kämpar vi med att försöka älska varandra lite mer och lite bättre.

Vi har klarat av att vara hundratals mil ifrån varandra. Nu står vi inför nästa prövning, att bo tillsammans. Tvivel och rädsla har gjort oss osäkra på en självklarhet. Det är nu det gäller, nu vi får visa vad vi verkligen känner och är beredda att satsa. Men framförallt, får vi äntligen vakna bredvid varandra varje morgon.