alexandrahanninen

Äntligen hemma. Fast egentligen är väl inte äntligen rätt ordval. Det är skönt att vara hemma igen, att ha en fungerande toalett, sova i en mjuk säng, veta vilken mat som går att äta. Men Kina är en berättelse för sig. Det är svårt att försklara för någon som inte varit där, få dem att förstå.

Jag kommer inte skiva världens inlägg idag, det tillåter inte min kropp. Min förskyldning har satt sig i hela kroppen, det värker och huvudet känns som om det ska explodera. Dock har jag inte tid till att känna efter, jag måste ta mig till Jönköping ikväll och jag måste gå till skolan imorrn. Allting måste bli klart. Det är bara tre veckor kvar, sen är det slut. Sen är det klart. Tre veckor sen flyttar jag ner till Skåne. Tre veckor.

Jag lovar att det kommer bilder och grejer från Kina, lite mer om upplevelserna med. Men inte nu, inte idag.

SITTER OCH HAR PRECIS KÄKAT SISTAÀ MIDDAGEN I KINA. DET KÄNNS LITE SORGLIGT, TRIVS VERKLIGEN SUPERBRA HÄR, BÅDE MED KLASSEN OCH LANDET. PLANET GÅR VID 11 IMORGON, SÅ LÄMNAR STÄLLET VID 7. DET KOMMER ETT SAMMANFATTANDE INLÄGG NÄR JAG KOMMER HEM, MED BILDER OCH ALLT. SÅ OVER AND OUT FRÅN KINA!!

Beijing är toppen, vi bor toppenbra och maten är toppen!

Dock är jag kass, feber o problem med bihålorna igår, sov bort hela dagen. Idag drog alla till muren men jag fick stanna hemma :( Det känns väldigt surt eftersom det var i princip det enda som jag sett fram emot. Men får åka hit någon annan gång i mitt liv, svårare än så är det då inte!

---

Sitter och väntar på att mamma ska logga in på msn så jag kan snacka med henne innan jag lägger mig. Pojkarna dricker och håller på, de andra tjejerna har lagt sig och här sitter jag. Yehy..

Är btw, 3:e reserv på sommarkursen....

Imorgon är det dags att bege sig mot Beijing. Tänk att det redan gått 3veckor! Det känns som om vi kom igår.

Av någon anledning känner jag mig inte riktigt bekväm med att flyga. Jag skulle tro att det är för att det blev så fel på vägen hit. Men vilka är oddsen att det inträffar igen?

Idag blir det till att skriva artikel och packa ner allting. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag är vaken, kom hem vid 05.00 och vaknade vid 08.00 och kände mig pigg (?!).
Fast, kanske är lite trött nu..

Det jag skulle komma till var att jag troligen inte har internet hela nästa vecka så jag skulle gissa på att vi hörs nästa gång i Sverige.

Hej och välkomna till himmelriket. Spat igår var fantastiskt.

Det började bra med att taxigubben inte hittade, han frågade om vägen flera gånger men släppte ändå av oss drygt en kilometer bort.
Men väl framme möts vi av massa små kineser som ger en små fula gummiskor med rosetter, alldeles för små såklart. Vi blir invisade i ett stort omklädningsrum och blir tilldelade rosa pyjamasar. Vi går vidare upp till en våning där det finns buffé och vi sitter i en biosal och käkar, Day after tomorrow. När vi kände oss färdigtittade begav vi oss upp på en annan våning för att få lite massage. Vi tilldelas små hotellrum med sängar och toalett med glasväggar. In kommer sen två små kvinnliga kineser iklädda världens minsta sailor moon-dräkt. De hoppar upp i sängen och visar att vi ska lägga oss i knät på dem. Jag ligger där och hör att hon pillar med något och helt plötsligt får jag en tops i örat, haha!  Vidare blev det kli på hela kroppen varierat med henne stående på alla fyra på min rygg. Det var verkligen en upplevelse! Pernilla ligger och vrider sig i skratt för att hon tyckte det kiklades.

Sen blev det fotmassage i världens största fåtöljer. En fotmassage som inkluderade ben, armar och rygg. Fruktansvärt skönt. Tittade på En natt på museet 2 under tiden. (Y)

Kalaset gick på 191kr. Det tycker jag var helt okej! :)

Dagens väder har varit shorts och t-shirt och solbrillor. Vattenflaskan har fått följa med överallt och jag har väl ungeför för 10min slutat skaka. Nu är det bra, inga fler störtfyllor.

Ska åka på spa om ca 30min. Grabbarna var där häromdagen och hade stannat i 8timmar. Det är massage, bubbel, sim, biljard, buffé.. you name it! De som hade betalt mest hade payat 300spänn. Det är ju en summa man kan leva med tycker jag.

Jag har lite hemlängtan idag. Det är så mycket som kommer hända så fort man kommer hem, så jag vill bara att det ska ske nu på en gång! Längtar som fan efter min nya lägenhet, frisörutbildningen..
På tal om klippning så var jag och klippte mig igår. Ligger en liten salong här på campus, precis runt hörnet. Utan att på något sätt kunna prata och förstå varandra, lyckades killen klippa mitt hår så perfekt som jag ville ha det. Inte en enda frisör hemma i Sverige har någonsin klarat av att ge min tex rätt längd på luggen. Den blir alltid för kort. Men nu.. Jag svävade på moln när jag gick där ifrån. Och vet ni vad det bästa är? Det kostade bara 10spänn! För toppning av hela håret och klippa lugg. Försök och slå det, Sverige!

Måste sätta mig och skriva lite artiklar sen. Imorn har vi redovisning med, på engelska. Ska berätta om skillnader och likheter i kinesiska och svenska företagspresentationer/produktkataloger. Intressant, inte direkt.

Slänger upp lite bilder senare.

Jag vet, jag vet. Jag suger på att uppdatera. Känner ingen inspiration, men hoppas på att kunna slänga upp en krönika i kväll om mina hjärnceller kan hitta hem. Nu blir det lektion och sen hem och titta på solsidan och sova!

(Nej, jag är inte bakis......)

Idag är nog den bästa dagen i mitt liv, sedan jag åkte till Kina i alla fall :P Det har varit sol och 27grader varmt hela dagen och vi har varit ute och ätit glass. Riktigt underbart.

Det är väldigt annorlunda. Språket, maten, standarden. Här är det inget konstigt att ha en toalett som inte fungerar, äta från samma tallrik som någon annan, svinkallt inomhus, smutsigt och ofräscht.

Det var väldigt segt att gå upp. 07.00 satt vi i bussen och begav oss mot Ningbo. På vägen stannade vi i en liten stad som heter Xitang.

Okej, nu hade jag skrivit bästa inlägget om hur staden var och alla intryck och vad gör datorn? Jo, den startar om utan att någonting sparas. Så ni får med spänning vänta tills jag pallar skriva om det!

Det bestämdes att vi skulle ses 09.00 och bege oss till fejkmarknaden. Vi ställde klockan och när den ringde snoozade vi, och vi snoozade, och snoozade.. 08.30 vaknar jag och då var det meningen att vi skulle vara nere och käka frukost. Blev lite stressigt men vi hann minsann.

Vi tog kartan och gav oss iväg mot marknaden. Gick igenom People Squere och vidare längs Nanjiung road, som by the way är en sjukt lång gata. I vissa korsningar tar det 20 sekunder om man springer över övergångsställena. Det kallar jag korsning.
Vi gick alldeles för långt och tillslut ringde vi till några som varit på markanden tidigare och fick veta att vi var fel på det. När vi hittar det är det ett stort köpcenter. Vi hade liksom väntat oss en mysko liten gränd med någon hemlig gång. Det fanns 5 våningar med massvis av små kryp-in-butiker, alla med liknande saker. Försäljarna står och försöker få in en och lockar med allt möjligt. Det gäller att inte titta på dem för då lämnar de en inte ifred. Tillslut slutade man lyssna på dem, slutade prata överhuvudtaget. Vi var alla på jakt efter Converse så vi hittade en liten kinesa som stod och såg trevlig ut, inte lika gapig som de andra. Det såg inte ut som om hon hade speciellt många storlekar men när vi sa vad vi behövde kröp hon in i ett litet hål i väggen och drog fram det ena paret efter det andra. När vi skulle få fram ett pris tyckte vi att vi skulle få det billigt eftersom vi skulle ha 5 par. Hon började på 480YUN och tryckte på att det var minsann bra kvalitet. Vi slängde ut 50kr. Hon bara stod och gapade och skakade på huvudet, fortsatte berätta hur bra kvaliten faktiskt var. Hon sänkte till 150spänn men vi höll kvar på 50. Fick vi inte det så skulle vi gå, så vi slängde skorna på golvet och började dra oss därifrån, Anna segade kvar och då sänkte hon det till 80. Det hela slutade på 65spänn paret. Helt okej, men vi ska fixa billigare, ska ju trots allt köpa en hel del skor.
Pernilla skulle köpa sjal, och försökte få försäljaren att förstå att det var alldeles för dyrt eftersom hon inte gett så mycket i Sverige. De blev mer och mer högljudda och kinesan drar upp en tändare och ska börja elda på sjalarna för att bevisa att det visst är bättre kvalitet. Då gick vi och de skrek på varandra och till slut gick hon med på det pris som Pernilla ville, men då var hon redan så irriterad att hon skippade det. Som vi skrattade.
När det var dags att dra sig hemåt såg vi att det regnade. Vi gick och letade efter någon som sålde paraply men det fanns ingen. En kille tog fram sitt egna och tyckte vi kunde klämma in 5 pers under det. Det kunde väl vara mysigt tyckte han och vi kunde gärna få honom på köpet. Det var nog det roligaste på hela dagen.

Till lunch blev det donken. Jag körde på nuggets eftersom jag inte ville kladda med att försöka få kinesen att förstå att jag inte ville ha ost. När jag tar första tuggan möttes jag av världen konstigaste och äckligaste smak. Tittar på den och ser att kycklingen är helt rå. De äter ju tydligen saker väldigt rått här.

Eftersom det regnat massor hela dagen och jag hade endast ett par trasiga tygskor med mig var jag totalt genomvåt om fötterna när vi kom tillbaka till hotellet. Det var bara till att kasta skiten och inviga de nya Conversen. Sen blev det tunnelbana till en annan marknad under jorden. Det var hur mycket som helst och nästan inget folk, men vi var helt slut efter förmiddagens shoppande så vi gav upp ganska snabbt. Köpte med oss dricka och frulle från en liten butik. En cola på 600ml kostade 2,60YUN (ca 3SEK). Helt fantastiskt.

När vi kommer tillbaka gick jag och Anna och skulle ta med mat till hotellet, men vi blev direkt visade till ett bord så vi satte oss. Beställde in kyckling och ris, Anna något kött och vårrullar. Rullarna var de godaste jag någonsin käkat. Innehållet var några grönsaker med sötsur sås. Helt underbart goda. Det andra smakade inte lika bra.

Nu är vi tillbaka på hotellet och ska snart duscha och packa väskorna. Imorgon klockan 07.00 går bussen mot Ningbo. Vi ska stanna i en liten stad vid namn Xitang på vägen. Det är en gammal liten by som är en total motsatts mot skyskraporna här i Shanghai. ”Gamla Kina” uttryckte han sig med.

 

Efter en natt i en säng lika hård som golvet fast med några uppstickande fjädrar här och var, var det kl 07.30 dags att stiga upp. Jag var helt borta, seg efter jetlaget och av åskan som väckte en mitt i natten. Efter en snabb titt i spegeln åt vi frukost på hotellet. Det serverades allt ifrån nudlar och stekt ris till rostat bröd. Därefter hade vi föreläsning i en av konferanssalarna. Det var en tjej från Sverige som jobbade med att hjälpa svenska företagare att erövra den kinesiska marknaden. Jag lyssnade bara halvt, det var verkligen inget som var intressant.
Efter en väldigt lätt liten fika kom det en kille från företaget Lithum, ett företag som startades av studenter som gick i Jönköping. De jobbar med någon produktgrej som används i webbshoppar.
Anna var väldigt pigg och på hugget, medan jag och Emil satt och nickade till hela förmiddagen. Tror vi fortfarande är kvar lite i den svenska tidsrytmen.

Till lunch blev det kinesiskt. Ris med någon sjukt stark köttgrej till. Detta åts såklart med pinnar och eftersom Micke tvingat mig käka svenskt vanligt, icke klibbigt ris med pinnar så var det en enkel match för mig att få i mig det här klibbiga riset. Köttet brände en aning i munnen och halsen, men nu börjar jag äntligen få tillbaka smaklökarna (18.37). Pris: 13YUN (ca 13 SEK)

En stadsvandring med Lars och hans kinesiska fru Emma. Vi gick längs hela Nanjingroad och ner till The Bund. Här flyter en flod och på ena sidan ligger gamla byggnader som  på 1800-talet till största del ägdes av västerländska människor.  På den andra sidan har det fram till för några år sedan varit träsk och sumpmark men nu står där gigantiska skyskrapor och tvtorn.
Här var väldigt många turistande kineser med, det märkes tydligt då alla skulle fota och då gärna med oss med på bild. När hela klassen ställde upp sig för en gruppbild kom det säkert ett total kineser som också fotade oss.

Vi gick runder och hamnade i de lite äldre delarna av Shanghai. Här såg det mer ut så som man färeställde sig Kina innan man åkte hit. Böjda tak och trånga gator med massvis av småbutiker, cyklister och mopedister som kör som om de ägde stället. Lukten av skum mat och avgaser är vanligt, ibland med en aning urindoft. Det kan vara så illa att man måste dra upp sjalen för att inte tuppa av.

Ikväll har vi varit på en genemsam middag på en italiensk restaurang. Det blev spagetti och köttfärssås, så himla gott! Det märks direkt när man inte äter kinesiskt, priset går upp galet direkt. Middagen gick på hela 88kr ikväll. Men det kan man väl leva med skulle jag tro.
Efter middagen hängde jag på några av de andra tjejerna som skulle ut och kolla läget på en bar som Lars hade rekommenderat. Den var hur liten som helst och kändes som en typisk ”hej vi röker på”-bar. Dyrt var det med så vi vände och tog taxi tillbaka till hotellet. 14YUN för 10min är rätt vettigt.

Imorgon ska vi dra oss iväg till en marknad. Det ska bli väldigt spännande och se om man lyckas pruta till sig något vettigt. :)

Nu sitter jag på hotellrummet i Shanghai. Anna ligger och snusar bredvid mig. Det har inte blivit många timmars sömn de senaste dagarna.

Resan började som sagt natten till lördag, 01.45 svensk tid. Det tog inte många minuter innan vi alla tre snarkade högt, Anna, Emil och jag. När vi vid 06.20 anlände till Stockholm  tog vi en lätt frukost och begav oss med flygbuss ut till Arlanda. Det var väldigt folktomt och vi hade lite problem med incheckningen , vilket dock var snabbt åtgärdat.
Vi väntade och vi väntade. Checkade in vårt bagage. Vi väntade och vi väntade. Framåt 11tiden tyckte vi att det var dags för resterande 13 männiksor från klassen att anlända. Klockan tickade och vi blev mer och mer oroliga, lite skadeglada. Började fundera ihop lite historier som kunde inträffat. Det är sånt vi gör när vi är trötta.
När det var 40min kvar till avgång anlände de första klasskamraterna och vi kunde andas ut. 13.10 lyfte planet mot Moskva. Det var mycket värre att flyga än vad jag mindes att det var. För att undvika att trummhinnorna exploderade (mina öron är extremt känsliga) tuggade jag tuggummi så jag höll på att smälla av. Det resulterade i en enorm mängd luft som samlades i magen. Ett magknip som orsakas av luft är 10gånger värre på 30 000 meters höjd än vad det är annars.
Jag började må illa och blev nojig över att jag skulle kräkas. En av mina större fobier är att gå på toaletten på tåg, bussar eller flyg, så det underlättade inte sagen. En flygresa på 2 timmar är som praktiskt taget bortblåst, jag minns den inte eftersom jag satt och skakade och mådde skit. Landningen vill jag inte ens prata om. Jag trodde allvarligt att jag skulle dö.

I Moskva hamnar vi i en väskkontroll som liknade något från stenåldern. Handbagage, jacka och skor fick skickas genom röntgen. Det roliga med ryssar är att de alltid säger saker på ryska, även om de vet om att du inte förstår. Har du tur kommer det något försök till engelska, men de försöken var lätträknade i vårat fall.
Vi hade 4 timmar att slå ihjäl och var på jakt efter mat. Senaste gången vi åt var 06.00 i Stockholm. Vi gick igenom hela flygplatsen X antal gånger och finner 2 restauranger. En där de inte har en aning om vad den ryska kronan är värd gemfört med den svenska, och ett ställe som inte tar kort.  Många satsade på stället som tog kort utan att ritkigt veta vad de egentligen betalade för maten. Kall lasange fick vissa, tills den tog slut och det bara fanns grönsakslasange kvar. Det var Emil som drog den nitlotten. Jag och Anna skippade mat helt, delvis för att det såg ut och luktade som det gjorde och delvis för att jag fortfarande mådde dåligt sedan flygturen.
Timmarna gick galet långsamt men till slut var det äntligen dags att boarda planet mot Shanghai. Här var återigen ett exempel på ryssarnas fantastiska glädje över att prata engelska; skylten säger att det är resenärer till Amsterdam som boardar på den gaten som vi skulle in i. Vi väntar och väntar och till slut kommer det ut en arg ryska och skriker något. Det enda vi förstod var ordet Shanghai, så då gick vi ombord.
Planet var riktigt stort, fräscht och modernt. Magen höll på att vända sig ut och in så hungrig jag var och illamåendet kom såklart tillbaka. Fast denna gången var det mat- och sömnbrist, inte panik. Vi jublar när rösten äntligen säger att middag ska serveras. Det tog lite tid att få fram budskapet då det sades på ryska, kinesiska och sedan engelska. Vi fick någon äcklig fiskbulle med potatis. Jag tvingade ner all potatis och lite fisk till vaje tugga, bara för att jag var tvungen att käka något. En torr brödskalk fick jag med ner.
Den 8 timmar långa resan mellan Moskva och Shanghai var fruktansvärd. Hela kroppen värkte och hjärnan gick ner på reserven. Att försöka titta på film och klara av att koncentrera sig på innehållet var lönlöst. Det var bara till att försöka sova.
Till frukost på planet serverades pannkakor. Det var väldigt äckliga med några sura hallon och någon körsbärsgegg.  Landningen i Shanghai gick betydligt bättre än i Moskva. Jag sov igenom hela och vaknade när planet rörde vid marken. Ett plus till piloten.

Igenom passkontroller och hälsodeklarationer. Vid bandet när vi väntade på våra väskor gick det en narkotikavovve och sniffade. Han la minsann beslag på några väskor, som tur var var det ingen utav våra. Genom tullen och vidare mot tåget Maglev. Maglev är världens snabbaste tåg och går i 430km/h. Dock fick vi bara uppleva 300km/h. En resa som med taxi hade tagit oss 2 timmar tog det med tåget 7,5minut.
Efter noga övervägande beslutade vi att ta taxi från tågstationen till hotellet. Funderingarna kring att gå fanns. Prisa gud att vi inte gjorde det för det var över 1mil visade det sig sen.
Vi fick trycka in oss i 5olika bilar eftersom vi hade så många väskor. Jag och Emil hade ingen adress och var osäkra på om gubben som gav oss taxin sagt rätt namn till chaffören. Han ringde och skrek på någon flera gånger och vi blev väldigt oroliga när vi inte längre såg Anna och Jens taxi. Men peppar, peppar, vi kom fram. Det kostade oss 50YUN, motsvarande ungefär 50svenska. Billigt och bra!

Efter en mycket läskig promenad från vägen till hotellet var vi äntligen framme.

Det är en väldig skillnad på hur man beter sig i trafiken här och hemma. Här kör bilar, mopeder, cyklar som dem vill samtidigt som gående bara slänger sig ut utan att se sig för eller med minsta rädsla för att bli påkörd.
Efter att ha tagit det säkra före det osäkra och käkat middag på KFC tog vi en runda på Nanjingroad, en av de största shoppinggatorna i Shanghai, även denna gatan som hotellet ligger på. Det är som att vara kändis, alla vänder sig om efter en och tittat och pekar och viskar. Flera stycken har redan tagit bilder och kommit fram och velat känna på oss. Det är helt galet.

Klockan är nu 18.01 här och jag tänkte jag skulle försöka få liv i Anna så hon kan sova inatt. Har inte hunnit med att ta några bilder idag direkt och det tog en väldig tid att ladda uppp så ni får lugna er :)

Tjingtjong!