alexandrahanninen

Varför kan inte det som är bra bara få vara just det, bra? Jag är så fruktansvärt trött på att hela tiden bli omkullputtad, att ständigt behöva kämpa för att hålla minsta bra känsla vid liv. När får de negativa bitarna övertag? När är de bra bitarna för få för att kämpa för? Ingen har sagt att det ska vara lätt, men ingen sa heller att det skulle vara såhär svårt. Jag önskar bara att det fanns något jag kunde göra.