Om sanningen ska fram
För första gången på över två år känner jag saker. Jag känner lycka, glädje, rädsla, besvikelse, oro, lättnad.. Jag har varit så instängd i mig själv och stött bort alla känslor som kommit i min väg som jag inte velat veta av. När det varit tufft har jag spelat stark, när jag velat gråta har jag skrattat, besvikelsen över brutna löften som jag låtsats inte rört mig i ryggen.. I själva verket har jag lagt dem på hög, de har samlats ihop till en stor klump som nu ligger och trycker i halsen och bara vill ut. Alla känslor svämmar över mig, kväver mig en aning. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem. Jag vill skrika och slå, skratta och gråta..
Pressen jag sätter på mig själv, att jag måste lyckas med allt och helst vara bäst på det med. Skulle man slå upp ordet prestationsångest skulle där vara en bild på mig. Jag vill så gärna lyckas bli någon som faktiskt åstadkommer något med sitt liv. Vad det är jag vill uppnå har jag inte kommit underfund med än. Kanske är det så stort som London, kanske är det ett typiskt Svenssonliv, inte vet jag.. Just nu känner jag bara mig tom och konstig. Känns som jag någonstans på vägen tappade bort mig själv. Vart har tjejen som alltid skrattar och ser allting positivt blivit av? Tjejen som vet vad hon vill ha och gör allt för att nå det. Jag vet att det är sån jag är, och att det är den människan jag vill vara. Jag vet bara inte riktigt hur.
Jag har alltid varit bra på att berätta hur jag känner och förklara vad som fattas eller vad som är fel. Inte denna gången. Det är lätt och säga att jag ska rycka upp mig och att det kommer bli bra. Det vet väl jag med att det kommer bli. Hjälp mig dit istället. Hjälp mig bli av med klumpen som kväver mig och trycker ner mig så långt i skorna att jag inte orkar lyfta fötterna. Jag har två års bekymmer på mina axlar, hjälp mig bära dem. Fråga mig inte hur för det vet jag inte. Jag vet bara att jag inte klarar det själv längre.
Jag kommer nog ta detta på engelska för att jag tror inte att jag kan uttrycka mejsjälv på bästa sätt på svenska...så förhoppningsvis du förstår vad jag skriver ;)
The feelings you have, the burdens you feel are all part of the journey you are on in life. Feelings like you have the world or two on your shoulders and no one is helping you, feelings like you want to give up...I probably know better than most what it is like to struggle because ive gone through more things than most...All that you are feeling, i know that you aren't alone - since ive been there and back a many a times.
Giving up is not an option for you - you said yourself that you always want to strive to be the best... As long as you're alive, anything is possible! Just remember to set yourself some realistic goals - make mistakes, learn from them and use them the next time. You are stronger than you think you are. Yes, you may have the world on your shoulders, but asking for help is not a weakness. Friends and family are there to help you along your journey and if that means carrying your burdens along side you, we all will do it for you because we only want the best for you. Believe in your dreams, and remember that your worst enemy is yourself; you can do anything you put your mind to, just get inspiration from others, from the world around you...or take another angle, perspective...
The one thing that keeps me going when im down in the dirt are the following which i repeat to myself whenever i truely need to trust and believe in myself:
* I am healthy, beautiful and strong.
* I am working hard at conquering my obstacles.
* I will be okay.
* I will do my best. My best is good enough.
* I am learning more and more everyday.
* It's okay to have good days and bad days.
Not all at the same time..but the one that suits that day best....Whenever i feel anxiety, saddness, like i just dont want to go on...i close my eyes, take deep breaths, count down from 10 and say "I will overcome this, I will let go."
Life is short, take care of yourself, enjoy what you have...and not what has been....there are so many out there that have it worse.
massa kärlek xx
