alexandrahanninen

Ibland funderar jag över vad människor egentligen anser om mig. Jag får ofta höra att jag alltid är glad och positiv, att jag ofta skrattar och ler. En bra vän. Hur är en bra vän då? För mig är det någon som accepterar en som man är, som inte försöker ändra på saker, utan låter dig leva som du vill. Även om man inte håller med eller aldrig skulle göra så själv, så låter man den andra göra det på sitt sätt. En bra vän för mig klarar av att ge mig kritik -bra som dålig, och klarar även av att ta kritik från mig. En bra vän hjälper en med ens brister, lyssnar och finns där. En bra vän behöver inte förstå, inte ens låtsas förstå - det räcker att finnas.

Jag blir väldigt besviken när jag får höra saker bakvägen. "Vet du vad hon sa?" Egentligen vill jag bara säga nej, det vill jag inte. Men samtidigt vill jag kunna konfrontera personen, jag vill veta om det finns någon sanning bakom. Jag tycker det är precis lika fel att komma springande och berätta vad någon annan sagt. Vad är det för en vän? Jag har blivit stucken i ryggen så många gånger att jag tappat räkningen, jag börjar få svårt att verkligen lita på människor.

Det är rätt intressant hur mycket man kan manipulera sina egna tankar och känslor. Hur man kan intala sig själv att saker inte berör en, att känslor som egentligen är väldigt starka inte finns. Man lurar sig själv att tro att allt är bra, när man egentligen bara vill försvinna in i dimman, blunda och hoppas på att det är försvunnet när man öppnar ögonen igen. Skrika som aldrig förr och hoppas på att någon hör ditt rop på hjälp.